10 Jul 2012

Fisketekniker och vackra fiskar.

Ytterligare fiske idag.
Det har regnat här som i resten av Sverige och ån har höjts med ungefär en dm sedan igår.
Toppen för fisket och ingen fara för översvämning, det har inte regnat riktigt så mycket här som i Småland.

Först och främst vill jag slå ett slag för torrflugefiske i regn.
Tungt regn slår ned insekter på ytan och det har faktiskt hänt flertalet gånger att fisken börjar vaka just när regnet kommer,inte när solen skiner.

Med det sagt blev det två fiskar på torrt idag,en regnbåge och en fruktansvärt vacker öring.
Orangegul buk,bruna sidor och orange och svarta fläckar.
Mycket fint. Utöver det tre regnbågar till på nymf,en annan favorit, guldribbat haröra med guldskalle samt en större svart guldribbad nymf med guldskalle.

Jag har utvecklat en fisketeknik här som jag använt med stor framgång.
Många av höljorna inne i skogen tillåter inte uppströms kast och det är alltså svårt att döddrifta en torrfluga och ändå bibehålla sträckt lina.
Det hela började med att fisk högg under hemtagningar.
Jag stripade flugan!
"Skating flies" har säkert en och annan hört talas om och idén är att låta en högt flytande fluga dra snett över strömmen och likna en insekt som flyger lågt och bildar ett V-spår i vattnet.
Jag har tidigare testat tekniken med större skumflugor efter större regnbåge i österdalälven.
Ingen större framgång där även om jag har sett något intresse.
Att stripa flugor högt efter bäcköring och regnbåge har däremot varit en stor succé.
Både glidande stripningar och rakt nedströms hemtagningar med hög spötopp har givit aggressiva hugg av både regnbåge och öring.
Värt att testa när inte driften funkar helt enkelt!

Den fluga som har haft störst framgång för det här har varit Elk Hair Caddis,en ständig favorit och rätt i tiden då det kläcker och svärmar nattsländor nu.
Men för all del,andra klassiker som Royal Wulff har också get utslag,framför allt gul och det är inte konstigt,gul forsslända är talrik i ån soliga kvällar.

Jag avslutar med en bild på öringen. Den ville inte ställa upp på porträtt riktigt utan slank ur min hand.
Däremot stannade den i lugnvattnet ganska länge för att återhämta mig och jag kunde få en bild på den i sin naturliga miljö. De är mycket bra kamouflerade mot den grusiga bottnen i Växboån.

Bäcköring,ca 25 cm och i fantastisk kondition!

No comments:

Post a Comment